Stå i kö!

Idag var det åter dags att åka ner till Willys i Uddevalla centrum för att handla lite. Allt fungerade bra tills jag stod i kassakön, då en kvinna, typ 60+, började kliva fram bredvid själva kassakön!

Kan inte jag få gå före?” säger kvinnan högljutt till mig innan jag ens hinner se henne!

SKA DU GÅ FÖRE???? säger jag högt och tydligt, med stor förvåning i rösten!

Jag kan inte stå i kö, för efter tio minuter svimmar jag” säger kvinnan fordrande!

Hon har ju så lite varor” säger något annat stolpskott längre bak i kön!

Jag tror jag att jag har sett denna kvinna förr, även då skulle hon snika sig före i kön!

Men gå före då!” säger jag irriterat!

Men det är ju klart att alla som har ett giltigt förfall ska få gå före mig i kön, för kanske svimmar man om man står för länge i kön, eller så kanske man har en svåger som heter Kurt, eller så har man en kusin i Haparanda, eller så har man pungsveda, eller fotsvamp, vad vet jag?  Ja, det finns ju mängder av giltiga anledningar för att man ska få gå före mig i kön, men hade jag försökt mig på något liknande, hade jag säkert blivit skallad, eller något liknande! För jag vet vad som kan hända om man tränger sig före!

Jag har faktiskt gått förbi några köer tidigare i livet och det har väl gått sådär, om man säger som så! Gick förbi en krogkö en gång, och höll på att bli nedslagen på kuppen och en annan gång gick jag förbi hela kön på Kebaben i Vänersborg, efter krogen klockan 2 på natten!

Succé är väl inte direkt ordet som beskriver händelsen, eftersom jag fick på käften och stöp baklänges nedför en trappa, rakt ner i stengolvet med bakhuvudet före! Kanske svimmade jag av för någon sekund, kommer inte ihåg så noga, för jag var inte riktigt nykter om man säger som så, men upp på fötterna kom jag för att ta den jäveln som hade smällt till mig!

Bara för att inse att jag inte hade en susning om vem som hade klappat till mig. Det var bara att ställa in sig i ledet och vänta på min tur, trots att jag var så hungrig! Det var ju därför jag hade gått förbi kön, jag var ju så mycket hungrigare än alla andra i kön, men det fattade de ju inte! Ingen sympati där inte!

Nej, jag tänkte aldrig att slå ned kvinnan, om nu någon trodde detta, nej långtifrån! Däremot blev jag jätteirriterad när den otacksamma lilla svettdoftande kvinnan inte ens bemödade sig att säga tack, för att hon fick gå före i kön!

Hur svårt kan det vara att säga ”tack” och visa sin uppskattning, men det var ju aldrig frågan om en förfrågan, utan mer ett krav! Hon skulle ju bara gå före i kön! ”Flytta på dig, innan jag svimmar”, typ!

Varför ens gå in i en affär på lördag eftermiddag om man inte ens klarar av att stå i kö, om inte annat fanns det ju kortkassor där det inte var någon kö, men icke!

Sedan satt samma kvinna på en stol (hon ville väl inte svimma förstås!) och väntade på sin tur vid Willys postombud.

En person expedierades (nr 53), kvinnan satt på stolen (nr 54), sedan var det bara jag (nr 55). Tänkte först tanken att gå fram till kvinnan och säga att vi kunde byta tillbaka nu, nu när hon inte längre riskerade att svimma, men insåg snart det omöjliga i tanken. Hon hade säkert aldrig förstått ironin överhuvudtaget, hon såg inte ut som någon som varken förstår skämt eller ironi, så jag avstod!

Nr 54 ropas ut och kvinnan sitter lugnt kvar på sin stol, ”Nummer 54” ropar expediten åter en gång och börjar så smått  fundera på att ta nästa nummer istället, då far kvinnan plötsligt upp från sin stol och flyger fram och beställer en stock snus, som hon sedan med stor möda pressar ner i sin handväskan.

De andra köpta varorna hade hon stoppat ner i tunna genomskinliga plastpåsar, för dessa var ju gratis! Sedan kliver hon hjulbent, likt ett cykelställ, ut från Willys med stora kliv, och hennes ben var det i alla fall inget fel, och hon svimmade inte en enda gång heller…

köbild

 

Blocket… ytterligare några fragment …!

22730257_1955001697845032_6904868620406238342_n

I samband med att jag försökte sälja min Volvo S60 på Blocket förra året, fick jag ett förslag av en spekulant som ville lämna en udda och i alla sammanhang en helt ointressant skrotbil i byte???

Personen ville alltså använda en helt ointressant, oanvändbar, osäljbar bil, som dessutom var en totalt meningslös gammal udda japansk skrotbil, som handpenning på bilköpet.

Varför ville han dumpa denna skitbil på mig, kanske man skulle kunna undra? Men bilen gick förmodligen inte ens att sälja som reservdelbil och var troligtvis även omöjlig att skänka bort, eftersom det knappast fanns någon mentalt balanserad person som ens skulle vilja äga ett så pass misslyckat bilskrälle, själv blev jag mycket irriterad på kuppen, nästan förolämpad faktiskt!

En annan dåre ville köpa bilen på avbetalning, med motiveringen att de hade en helt körd ekonomi med stora skulder, men jag skulle givetvis få betalt, men uppdelat på runt 10 tillfällen. Javisst, det hade säkert blivit väldigt lyckat?

Nu är det ju inte jag som är med i de hjärndödas förening, så det blev inget med detta förslag!

En tredje person ringde mig 3-4 gånger innan jag svarade och var sur för att jag ej svarade, trots att jag tydligt och klart hade uppgett i annonsen att man skulle mejla eller sms:a mig om jag inte svarade!

Som säljare har jag ju den förmånen att själv välja på vilka betingelser försäljningen ska ske, att då få en massa skit på sig från en lobotomerad och intelligensbefriad analfabet, skapar ju negativa känslor, minst sagt! Jo, jag blev arg!

Idioten undrade sedan  vad det var jag sålde?

Var det en bil, vad för bil i så fall och sedan undrade han om jag bodde i Kungälv?????

Det stod Uddevalla i annonsen… (Suck!)

Hade han ens läst annonsen, eller hade han ens en hjärna i sitt huvud? Tveksamt! Själv var jag trött och inte i full form efter pass med nattarbete och att börja dagen med att prata med en idiot som verkade ha ett IQ på 35,5, gör ju inte saken speciellt mycket bättre!

Jisses! Hur många dårar finns det där ute? Förmodligen alltför många!

Medlemmarna i de hjärndödas förening verkar ju dessutom ha Blocket som sin absoluta fritidssysselsättning! Mitt tid är dock alltför dyrbar för att jag frottera mig med allsköns dårar, fånar och idioter! Kan lika gärna gå ut och prata med en myra, fluga eller en bärfis om jag vill prata med någon på denna låga intellektuella nivå!

Bilen är ju nu såld sedan en tid, men inför nästa gång jag ska sälja eller skänka bort något på Blocket, får jag väl införskaffa mig en rejäl dos av nervlugnande medicin för ändamålet! Kan nog behövas!

Fy katten, så det kan bli!

1916028_105497889462098_3323128_n

En gång för många år sedan skulle jag ut genom ytterdörren, tror att jag hade ganska bråttom och skulle iväg till jobbet, troligtvis lite försenad. Men då, just då – skulle ju givetvis katten in!

Varje gång man öppnade ytterdörren skulle ju katten in och kolla i matskålen, kanske hade någon fyllt på med mera mat. Äta, äta, äta, mjau mjau!

Jag slet som sagt upp ytterdörren och var samtidigt på väg ut med överkroppen, men underkroppen med ben och fötter var ju givetvis inte speciellt långt efter!

Men då inträffade ju det som ofta händer då katter är inblandade – katten satt ju redo utanför dörren, beredd på att smita in om dörren skulle öppnas. Kanske hade någon fyllt på matskålen?

Dörren slängs upp, jag är på väg ut, katten på väg in, men dörröppningen rymde inte oss båda och något måste ju därför hända!

Jag minns att jag tänkte – ”jävlar, vad är det som händer?”

Fötterna fastnar ju i något, samtidigt som överdelen av kroppen är ju på väg ut, och jag känner ju, där och då, att jag kommer att vurpa ut genom dörren och ramla ner från trappan och slå mig fördärvad, och dessutom mosa katten på köpet! INTE BRA ALLS!!!

Rent instinktivt började jag därför göra en motrörelse för att försöka kompensera för den uppkomna situationen, vilket resulterade i att jag istället fick min fot under kattens mage, samtidigt som jag försökte få framåtrotationen att avta, dessutom försökte jag få fram mitt högerben.

Resultatet blev en perfekt vristträff och katten flög likt en VM-fotboll i en stor vid båge flera meter tillbaka ut i trädgården. En perfekt lagd straffspark! Jag håller trots detta på att rasa ut från trappan, men lyckas ändå på något sätt hålla mig kvar på benen, men inte utan lite akrobatiska konster i absolut världsklass!

Jag pustade ut, hela sekvensen varade ju bara i ett par sekunder, men blev ändå till ett minne för livet. Att jag snubblar, ramlar, fastnar och står på näsan, det händer ju hela tiden, då som nu, men det som gjorde att jag kommer ihåg denna sekvens är ju katten!

Katten flög ju i en vid båge och stöp sedan i backen på sina tassar, såsom katter alltid gör.

Katten drog sedan iväg som ett streck genom trädgården, djupt chockad över den omilda behandlingen. Ett trauma som katten dock snart glömde, men han var dock lite försiktig när vi möttes i dörren dagarna efter händelsen, lite försiktigt skräckslagen, men han glömde snart händelsen, till skillnad från mig som fortfarande har kattens vådliga luftfärd kvar på näthinnan, trots att många år har passerat sedan händelsen!

Kat(t)astrofen uteblev ju, men fy katten, vilken vristträff jag fick till den dagen!

Att släktforska!

12806117_1215250081820201_4000078210477068592_n

Sommaren är här med ett ovanligt tropiskt klimat, men man jobbar fortfarande ytterligare en månad innan semestern börjar, och jobbet innebär femskift, vilket har sina sidor på sommaren då det är både varmt och ljust på dagen, då man många gånger också måste ligga och sova. Men till semestern är det nog normalt sommarväder igen, dvs 15 grader och regn!

Man har även hus, bilar, familj, husdjur och trädgård att ta hand om, sedan vill man både hinna grilla, sola, bada och läsa! Dessutom vill man ta fler fotografier och lägga ut till försäljning på Mostphotos, samt lägga ut fler böcker till försäljning på Bokbörsen, redigera och korrekturläsa klart alla 700 sidorna i mitt bokprojekt sedan 6 år, sedan tillkommer allt jobb med bilder till samma bok.

Sedan måste jag ju även försöka hålla igång mina Facebook-sidor/grupper, som alla har olika funktioner och inriktningar, men mest musik och foto.

Suck – ett sånt jävla gnäll, men allt vill ta sin begärda tid av dygnets alla timmar, och vad gör idioten då? Ja, då vill han så klart börja släktforska!

Släktforska!!! Har ni hört något så jävla dumt?

Man får omgående svart på vitt att man inte härstammar från det fina folket, utan det är mest gatukorsningar och oäktingar till höger och till vänster. Men att få reda på var mitt östeuropeiska arv kommer ifrån, nej det går inte! Något vänsterprassel förstås? Men visst är det både intressant och vanebildande det här med att släktforska, men dyrt som satan! Men man kan ju även kolla gratis via Riksarkivet om man vill, men då får man rita för hand, eller bygga upp någon struktur i datorn… (Orka, tänker ni – så klart!).

Vet ni vem jag är släkt med? Nej, knappt jag heller!

Inte en endaste kändis så långt ögat når, det är ju för dåligt!

Inte ens någon känd brottsling eller förbrytare är jag släkt med!

Märkligt blir det dock när man hittar mängder med folk som har samma efternamn som jag själv, och detta i ett släktträd som jag även har lyckats knyta samman med mitt egna släktträd. Man är släkt med en person vars mamma bär mitt efternamn, men det är bara en slump, förutom att vi är sysslingar då! Ännu märkligare blir det när samma person som jag är syssling med, även har relativt nära släktningar som bär min mammas flicknamn, men inte heller den släkten hör ihop med min släkt, förutom den här sysslingen då, som jag inte ens känner!

Personen ifråga är lika gammal som jag, bor i Göteborg, och vi är släkt med varandra, men via släktband som fram tills några timmar sedan var helt okända och omöjliga att reda ut, för oss båda!

Men nu har jag hittat den missade länken!

Nyckeln, länken, pusselbiten…

Min morfars mor hade ett syskon som hade ett barn som i sin tur hade ett barn som i sin tur har ett barn som då råkar vara min syssling. Sysslingens mamma hade samma efternamn som min mamma fick när hon gifte sig och hennes mans farfar hade en syster som var gift med min morfarsfar! För varje upphittad ledtråd, uppstår genast tre nya gåtor och för varje släkting man hittar, finns det minst ytterligare fem som man inte har en aning om.

Helvete! Man kan ju bli skogstokig för mindre!

Nu har jag över 750 personer i mitt släktträd, men med tanke på mitt efternamn kommer fler grenar växa ut på alla träden som till slut kommer att bilda en stor skog, min alldeles egna skog! Var det någon som sa att släkten är värst, ja men blod är ju beydligt tjockare än vatten, som Dracula skulle ha sagt!

Man trodde ju att man skulle hitta en massa genvägar med DNA-testet och det gjorde man ju. Man står sedan och kastar med ett kastspö i en vild DNA-flod som skummar vildsint, men plötsligt hugger det till på draget man har kastat ut, för det är ju något som har nappat på mitt släktdrag!

Mitt DNA!

image

Har börjat släktforskat lite grann på sistone och skickade även in ett DNA-test till MyHeritage i  USA för en analys.

Analysen visade att jag var 93,3% skandinav, 3,5% ashkenazi-jude och 3,2% finländare!

Givetvis blev jag enormt överraskad över resultatet och visst hade jag aningar om att jag hade genetiska kopplingar utanför Sveriges gränser, det hade jag ju haft på känn, men att få reda på att man har kopplingar till både Norge och inte minst, Finland, var ju lite chockerande. Det hade jag ju aldrig trott!

Skämt åsido, ashkenazi-jude visste jag ju inte ens vad det var för något, och att jag hade sådana kopplingar gör mig faktiskt förbryllad, för jag har ingen som helst aning via vilken förfader/förmoder som detta genetiska arv kommer ifrån! Märkligt minsann!

Jag har förvisso vissa aningar! Det finns tre olika släktgrenar att välja på, men jag vet inte vilken som är den korrekta!

Men när man läser att 80% av de judar som mördades i de tyska koncentrationslägren var just ashkenazi-judar, som härstammar från Tyskland, Österrike, Polen, Balkan, Ryssland, Ukraina och Östeuropa, så inser man ju att det förmodligen även fanns några avlägsna släktingar som gick med i skorstensröken från koncentrationslägrens krematorier.

Den krassa verkligheten innebär också att jag troligtvis inte hade funnits om tyskarna hade invaderat Sverige under kriget, för då hade även Sveriges judar rensats ut, och då hade  min judiska förfader/moder förmodligen också rensats bort, och min framtida existens med den!

Längre bort än så, är det alltså inte!

Manar faktiskt till lite eftertanke, trots allt!

 

Att skänka bort en soffa på Blocket, Del 2!

35226251_2297649406913591_1890717712632512512_n

Mannen som skulle hämta soffan hade lånat en släpkärra utan kapell, och han hade bara två miniatyrpresenningar, samt ett snöre (typ paketsnöre), och ett (!) ca 2 meter långt klent spännband, med sig i bilen. Detta hade han tänkt förankra en hel hörnsoffa i tre delar med, utan den minsta tanke på varken väglag eller väderlek!

Tanken hade ju varit (i alla fall som jag trodde) att lägga soffans tre delar på släpet och surra fast det hela med spännband samt täcka det hela med presenning, kapell eller en plasthuv. Men så blev det icke!

Men vi skruvade isär soffan (för nu skulle ju soffan helt plötsligt skruvas isär) och eftersom han hade så ont i ryggen blev det ju jag som fick skruva det mesta. Mannen skulle även hämta sin spärrnyckelsats som han hade i bilen, mina verktyg som befann sig i källartrappan tre meter bort, dög inte för uppgiften, tyckte mannen. Sedan försvann han en bra stund och under tiden hann jag skruva isär en tredjedel av soffan med mina egna (värdelösa?) verktyg, och när han sedan kom in gnällde han så pass över sin rygg att jag även fick skruva isär resten av soffan.

Sedan fick jag även den stora äran att bära merparten av soffdelarna ut till bilen, eftersom mannen hade så ont i ryggen, och den medföljande kvinnan visste tydligen inte hur man kunde hjälpa till, trots att det var uppenbart vilken hjälp som behövdes.

Mannen fyllde sedan hela skuffen, plus baksäte med soffdelar, men mittdelen fick inte plats så den ställde han på släpkärran! Han var även inne på att skippa soffans mittendel och köra allt inne i bilen, men eftersom jag inte ville bli stående med en del av soffan, föll ju detta resonemang omgående, men på taket kanske det skulle gå att lägga soffdelen?

Men när jag undrade varför man skulle lägga denna sektion av soffan på bilens tak, när man ändå hade en släpkärra med sig, insåg han ju faktiskt fördelen med en släpkärra i sammanhanget? Ja, vad ska man säga?

Men han knöt i alla fall ihop det hela till ett paket på släpet, sedan drog han ett varv runt med det lilla spännbandet, samtidigt som han vickade soffdelen framåt och sa:

den här kommer aldrig kunna lossa”!

Men vid en kraftig inbromsning skulle soffdelen genast ha ramlat framåt och hamnat mellan bil och släpkärra, såvida den inte istället hade åkt in genom bakrutan på bilen! Men detta var liksom inte mitt problem och jag orkade inte heller argumentera i frågan! Vi befann oss inte riktigt på samma intellektuella nivå, om man säger som så!

Men det hela tar inte slut här heller, för kvinnan som var med mannen och hämtade soffan, visade sig nu helt plötsligt vara samma kvinna som från början tyckte att jag skulle ha kört hem soffan till henne och på kuppen blev irriterad när jag inte ville göra detta.

Nu visade det sig att vägen hem till henne från Uddevalla, var ca 8-10 mil bort! Två människor som kände varandra, hade alltså kämpat om att få samma gratissoffa, utan att prata med varandra, men samtidigt krånglat till livet för mig. Hon erkände detta för mig, utan att skämmas det minsta???? Men jag tror inte hon förstod hur pinsamt det var för henne, hon fattade ju helt enkelt inte det! Men fattar man inte, så fattar man ju inte… suck!

Hon tyckte bara: ”och så konstigt det kan bli?

Jisses!

Men släpkärran som de hade lånat, var givetvis helt strömlös, eftersom säkringen hade gått sönder, troligtvis pga någon kortslutning i själva kontakten. Detta visste man redan när man kom, men att börja med att felsöka, eller laga felet, nej det gjorde man inte!

Säkringen i fråga satt dock längst bak i skuffen på bilen, där han, trots vetskapen om den trasiga säkringen ändå fyllde upp med soffdelar, han stängde sedan bakluckan, som sedan inte gick att öppna utifrån, utan den, berättade han gladlynt, ”var nu tvungen att öppnas inifrån.” Om det nu gick att komma åt, vill säga, för där låg ju nu soffan och blockerade! Han hade alltså skapat sig ett eget litet gulligt moment 22, vilket han inte verkade förstå!

Själv ville jag egentligen bara vara någon annanstans och önskade intensivt att de skulle åka. Men jag fick ändå säga till dem att de kanske skulle ta hand om äggflaken som de hade ställt på bilens tak och sedan glömt bort. Det var då som han berättade om den gången han hade flyttat, och ställt en TV på bilens tak. Han hade sedan kört iväg med bilen och Tv:n hade ju givetvis flugit i backen och gått i småbitar. Hans barn hade skrattat och tyckt att det var jätteroligt: ”

Men jag tyckte inte alls det var roligt och skällde ut ungarna, men sedan fick jag dåligt samvete och köpte glass till dem, för det var ju inte deras fel att Tv:n gick sönder”, sa han till mig.

Nä, nä, sa jag, mer eller mindre förstummad över mannens iver att idiotförklara sig själv inför en total främling!

Kvinnan var nu försiktigt glad, för nu hade hon en soffa hon kunde sitta i, men först skulle de åka till bensinmack med den strömlösa släpkärran, få upp bakluckan på bilen och byta säkring och hoppas att felet ska kunna lösas.

För att nå säkringarna var man nu tvungna att plocka ur soffan via bakdörrarna och även flytta undan allt man hade handlat (detta berättade de för mig också, trots att jag inte var det minsta intresserad), men de hade minsann handlat flera kassar mat! Äggflak också, inte att förglömma!

Fan, vet hur det gick sedan. Förmodligen fick de aldrig ur soffan och kunde byta säkringar, eller så fick de bryta loss armstöden från soffan inifrån baksätet och laga soffan när de kom hem igen, jag vet inte hur de löste det hela och orkar inte bry heller om jag ska vara helt ärlig.

Har aldrig träffat på någon som var så ivrig att skapa nya och fler problem, istället för att lösa de som redan fanns från första början, och därmed slippa de efterkommande problemen, men folk är ju olika och en del är ju också mer olika än andra!

Det hela var som taget ur Grotesco eller något annat satirprogram på Tv:n. Märkligt att det verkliga livet hela tiden ska överträffa dikten, om och om igen! Jobbigt när det hände, men givetvis roligt i efterhand!

Att skänka bort en soffa på Blocket, del 1!

35226251_2297649406913591_1890717712632512512_n

Vi hade lagt ut en hörnsoffa på en ”köp och säljsida” här i Uddevalla. Soffan bortskänkes mot avhämtning!

Då får jag ett meddelande från en kvinna om att hon är intresserad av soffan, men att hon vill ha den hemkörd för hon har inget drag på bilen! Då svarar jag att soffan är gratis och man får hämta soffan på plats! Då blir hon sur och skriver ”då får jag väl sitta på golvet i jul då”?

Personligen skiter jag högaktningsfullt i var hon sitter under jul, eller övriga delen av året för den delen, det är väl knappast mitt problem. Hon kan sitta på julbocken eller på toaletten, intresserar inte mig det minsta! Och varför skulle jag ens vilja veta?
Att bli sur för att man inte får gratis saker hemkörda är ju ett moget beteende – Inte! Psykfall i kvadrat!

(pust)!

Men som vanligt i mitt liv, tog ju historien inte slut riktigt här! Den person som sedan tidigare redan hade tingat soffan, gjorde sig givetvis omgående oanträffbar och vägrade konsekvent att svara på mina meddelanden. Jag fick därför ge soffan till första reservspekulant, nästa namn på spekulantlistan med andra ord! Personen bodde dock på en ort ett antal mil från mig, men skulle åka upp i närheten av mina trakter och då kunde även soffan hämtas i samma veva.

I detta läge lyckades jag stänga ner annonsen och på köpet försvann alla Messenger-PM från jordens yta. Efter en dag hittade jag dock en bakväg in så att jag kunde aktivera annonsen igen, vilket direkt innebar att alla trodde att man återigen kunde tinga soffan (suck!).

En person av utländsk härkomst tyckte att han verkligen skulle markera sitt intresse, så han skickade ett meddelande där han skrev ”Hej” (!), och inget mer! Okej, jag kunde ha vinkat tillbaka, men orkade faktiskt inte…

Men hon som ville ha soffan för att slippa sitta på golvet i jul, visade åter igen sitt intresse och skrev ”Vi kommer och hämtar soffan imorgon”. För nu kunde hon helt plötsligt hämta soffan, trots avsaknad av drag på bilen!

Men jag svarade då att soffan fortfarande var bortlovad, och att detta dessutom stod skrivet i kommentarsfälten på köp- och säljsidan. Men då svarade hon att hon inte kunde se dessa (?!!!!!), sedan hände inte så mycket mer. Suck, pust!

Jag hade lovat reservspekulanten att meddela honom så fort den första spekulanten var helt avpolletterad, och hon fick en timme på sig att svara på ett sista meddelande, vilket hon inte gjorde. Då skickade jag informationen via Messenger till den nya spekulanten att soffan nu var hans och att han kunde hämta den nästa dag. Men no response!

Efter sex timmar ringer han och undrar irriterat varför jag aldrig hör av mig och jag säger då att jag har skickat meddelanden till honom, vilket får honom att säga:

Men det kan ju inte jag läsa, jag har ju inte Messenger när jag är ute och kör!” Men här ska jag helt plötsligt utan minsta information veta att han helt plötsligt inte kan läsa Messenger, trots att han har svarat via denna funktion tidigare! Idiot!!! Eftersom jag inte är tankeläsare så kunde ju jag givetvis inte veta detta, men vi gör i alla fall upp det praktiska och för några timmar sedan kom han hit för att hämta soffan.

Fortsättning följer……